Sonett 18
Shakespeare är kanske mest berömd för sina många komedier och tragedier men faktum är att man aldrig får glömma hans sonetter. Hans förmåga att med enkla medel skapa oerhört vackra kärleksförklaringar är mycket imponerande. Tänka om man själv hade kunnat skriva såhär vackra ord, då hade man haft sitt på det torra nu.
Sonett 18
Shakespeares original
Shall I compare thee to a Summers day?
Thou art more louely and more temperate:
Rough windes do shake the darling buds of Maie,
And Sommers lease hath all to short a date:
Sometime too hot the eye of heauen shines,
And often is his gold complexion dimm’d,
And euery faire from faire some-time declines,
By chance, or natures changing course vntrim’d:
But thy eternall Sommer shall not fade,
Nor loose possession of that faire thou ow’st,
Nor shall death brag thou wandr’st in his shade,
When in eternall lines to time thou grow’st,
So long as men can breath or eyes can see,
So long liues this, and this giues life to thee.
Svensk översättning av Erik Blomberg (1965)
Skall jag dig likna vid en sommardag?
Mig synes sommarens kontrakt för kort.
Din ljuva ro ger mera vederlag
än Maj, vars knoppar slits av stormen bort.
Än strålar solens öga alltför klart,
än har dess gyllne sken i skyar gömts,
och allting skönt skall skövlas alltför snart,
som därtill av natur och öde dömts.
I evig sommar dock din skönhet står
och Döden skall ej yvas någonsin,
att vissnande du i hans skugga går,
då i evärdlig sång du slutits in.
Så länge bröst kan andas, ögon se,
skall dikten leva och sitt liv dig ge.
JT
Sonett 18
Shakespeares original
Shall I compare thee to a Summers day?
Thou art more louely and more temperate:
Rough windes do shake the darling buds of Maie,
And Sommers lease hath all to short a date:
Sometime too hot the eye of heauen shines,
And often is his gold complexion dimm’d,
And euery faire from faire some-time declines,
By chance, or natures changing course vntrim’d:
But thy eternall Sommer shall not fade,
Nor loose possession of that faire thou ow’st,
Nor shall death brag thou wandr’st in his shade,
When in eternall lines to time thou grow’st,
So long as men can breath or eyes can see,
So long liues this, and this giues life to thee.
Svensk översättning av Erik Blomberg (1965)
Skall jag dig likna vid en sommardag?
Mig synes sommarens kontrakt för kort.
Din ljuva ro ger mera vederlag
än Maj, vars knoppar slits av stormen bort.
Än strålar solens öga alltför klart,
än har dess gyllne sken i skyar gömts,
och allting skönt skall skövlas alltför snart,
som därtill av natur och öde dömts.
I evig sommar dock din skönhet står
och Döden skall ej yvas någonsin,
att vissnande du i hans skugga går,
då i evärdlig sång du slutits in.
Så länge bröst kan andas, ögon se,
skall dikten leva och sitt liv dig ge.
JT
Kommentarer
Trackback