Kerouac må ha varit en mycket djup man som levt den amerikanska drömmen. Ett av hans stora verk är På Drift som utspelar sig i Amerikat på 50-talet med allt vad det hade att erbjuda. Detta är en form av självbiografi där Sal Paradise och hans vän Dean Moriarty letar efter meningen med livet. En fantastik biografi på många sätt: allt från person –och miljöbeskrivningarna till den briljanta beskrivningen av frihet.

 

Att skriva en roman på 3 veckor och på en 36 meter lång pappersrulle gör ju honom ännu mer genialisk. Frågan är bara om detta verkligen stämmer? Anledningen sägs ha varit att han inte ville sluta när han väl kommit igång. Vilket jag tackar honom för.

 

I det sista stycket av romanen känns det som om han spyr ur sig sina sista tankar och idéer till sina läsare. Han svara på frågan som så många har fantiserat om tidigare: Vem är Gud och hur ser han ut? Kerouacs svar: Nalle Puh!

G

Shakespeare är kanske mest berömd för sina många komedier och tragedier men faktum är att man aldrig får glömma hans sonetter. Hans förmåga att med enkla medel skapa oerhört vackra kärleksförklaringar är mycket imponerande. Tänka om man själv hade kunnat skriva såhär vackra ord, då hade man haft sitt på det torra nu.

Sonett 18

Shakespeares original

Shall I compare thee to a Summers day?
Thou art more louely and more temperate:
Rough windes do shake the darling buds of Maie,
And Sommers lease hath all to short a date:
Sometime too hot the eye of heauen shines,
And often is his gold complexion dimm’d,
And euery faire from faire some-time declines,
By chance, or natures changing course vntrim’d:
But thy eternall Sommer shall not fade,
Nor loose possession of that faire thou ow’st,
Nor shall death brag thou wandr’st in his shade,
When in eternall lines to time thou grow’st,
So long as men can breath or eyes can see,
So long liues this, and this giues life to thee.

Svensk översättning av Erik Blomberg (1965)

Skall jag dig likna vid en sommardag?
Mig synes sommarens kontrakt för kort.
Din ljuva ro ger mera vederlag
än Maj, vars knoppar slits av stormen bort.
Än strålar solens öga alltför klart,
än har dess gyllne sken i skyar gömts,
och allting skönt skall skövlas alltför snart,
som därtill av natur och öde dömts.
I evig sommar dock din skönhet står
och Döden skall ej yvas någonsin,
att vissnande du i hans skugga går,
då i evärdlig sång du slutits in.
Så länge bröst kan andas, ögon se,
skall dikten leva och sitt liv dig ge.

JT