Har komponerat en lista av ljuva toner från olika band och artister. På listan medverkar storheter som Bruce Springsteen och The Clash samt några mindre kända band som Solution och TV on the Radio.

Blod, Svett och Kultur – Volume 01

Al, Marc and Sandy – Die here on your floor

Albert Hammond Jr. – In transit

Bruce Springsteen – The ghost of Tom Joad

Tracy Chapman – For my lover

The Stone Roses – This is the one

Bloc Party – Signs

The Roots – The seed

The Clash – The magnificent seven

The Jam – Art school

The Smiths- This charming man

TV on the Radio – Staring at the sun

TV on the Radio – Will do

The Nightwatchmen – Battle Hymns


G

Nostalgi

När vi ändå är inne på musik och film. Här kommer en topp 5 lista med namnet  "Musikfilmer", där det enda kravet är att filmerna på något sätt är musikrelaterade (fri tolkning på detta). Antingen handlar filmen om musik eller så är det en viss musik i filmen som har starka minnen till.

1. Almost Famous





Den bästa musikfilmen jag sett. Den har det mesta, oerhört ( och då menar jag oerhört) bra musik, bra skådespelare, legendariska scener och snygga musikreferenser. Sen så är det en film om drömmar, en film för oss drömmare. Elton Johns Tiny Dancer är fantastisk och som hela filmes soundtrack.


2. Gladatior



En av mina favoritfilmer. Den första filmen jag såg med farsan nya bioljud, storslagen filmupplevelse. Får forfarande rysningar till låten Now we are free.

3. High Fidelity 

 

Jack Black är underbart roligt och sjunger riktigt bra.  Den här listan är inspirerad av filmen. I filmen görs listor på allt. Topp 5 värsta seperationer, topp 5 bästa begravningslåtar och så vidare. Killarna i musikaffären är härligt nördiga.

4. A hard day´s night



Världens bästa band. Birjanta låtar. Humor. Svartvitt, behöver jag fortsätta?


5.The boat that rocked



En otroligt skönt feelgood rulle. Förmodligen skulle man tycka filmen var ännu bättre om man själv lyssnat på Radio Luxenburg. Skådespelarna är oerhört välcastade och storyn är enkel men funkar kanon.


Jag har givetvis så många oerhört fler sköna minnen till musik i film. Filmer som 8 miles, I´m not there, Walk the line, O Brother, Where Art Thou, Ray, Pink floyd - The Wall, A cross the univers. För att inte tala om filmmusik till The Rock, The boondock saints, Puple Fiction osv osv.


//Baron

Magiska lördag. Dimman ligger likt ett täcke över vår solstad. I huset där jag bor pågår en omfattande renovering som börjar 07:00 och slutar 16:00, varje vardag. Det vet man, ty ljudet av en slagborr låter sig inte glömmas. Men idag är det egendomligt tyst. Magiska lördag. Jag vaknar ändå tidigt, läser ur novellsamlingen Nattens lekar av Stig Dagerman. Exemplaret jag lyckas komma åt har författarens signatur, just innan förordet. Till och med signaturen signalerar ångest och intelligens. Som nästan alla andra modernismer tog Dagerman sitt liv. Fler modernismer som tog sitt liv: Hemingway, Boye, Martinsson för att nämna några.

Därefter steker jag ett helt paket med bacon, äter min gröt och läser om poesi i Svenskan. Mycket intressant artikel om varför man uppskattar poesi och varför poesi är svårare att uppskatta än prosan. Men är det verkligen det? Ringer till en vän, vi pratar om livet, Eldkvarn är på i bakgrunden. Låten Eldkvarn – Kommit Hem skaderas ut ur högtalarna när jag står i duschen. Säkert en halvtimma.  Magiska lördag. Gör mig i ordning för staden. Blir klädköp, tipset och bib. En vit box med "vitt"(innehåll), visst fan måste man fira denna Magiska dag? Denna magiska lördag.

//Baron

Mannen, myten, rösten. En flaska rödtjut eller två och låten In my secret life på repeat. Då kan det helt enkelt INTE gå fel vill jag hävda.

Ett tips ni kan ta med er inför helgen.

Leonard Cohen – In My Secret Life

//Baron

Engelsk folkrock när den är som bäst. Det står bandet Mumford & Sons för. Deras album Sigh No More släpptes 2009 och har några riktiga guldkorn. Ni tänker kanske: Folkrock...är det något för mig? På skivan finns det låtar som utan problem kommer skapa samma mysiga stämning som Sexual Healing och låtar som kan få även de som inte dansar nyktra att känna ett sug efter en svängom.

Vad ni än gillar för musik tycker jag att ni ska ge bandet från London en chans. Varför inte börja med Little Lion Man som är en av deras mest kända låtar.

Bon appetit!

G

Lämar era svar i kommetertorfältet och motivera gärna..! Gärna någon annan bok än Robinson Crusoe.

.

Sommaren 94 var magisk. Det var tjo det var tjim det var kongo..Nej, men det var en sommar där brons smakade guld. En sommar där drömmar besannades, en sommar då nationen Sverige vaknade till liv. Det var även en sommar där poesin blev en vinnande strategi. Tommy Svensson, den svenska tränaren läste lyrik för sina spelare, samma dag som en viktig match.  Han läste dikten I rörelse av Karin Boye . Först blev spelarna väldigt förvånade och undrade om deras tränare fått solsting, det var ju trotts allt 42 grader varmt. Ravelli tänkte ”Vad håller han på med?” och Kenneth Andersson blev även han mållös. Sedan läste han strofen en gång till. Han hade valt dikten med omsorg ty den innehöll nämligen ett viktigt budskap: Vi får inte vara mätta! Vi ska vidare!

                                 


”Det är nu ni har chansen att göra ett avtryck”. Tränarens ord ekade i det förvirrade fotbollspelarnas huvuden. Han läste dikten igen. Och orden sjönk in. Spelarna har i efterhand tyckt att dikten ruskade om dem och att sagt att den fick dem att tänka annorlunda. Vad skall man dra för slutsats av detta? Jo, poesi kan vara förvirrande, men poesi kan vara väldigt kraftfullt!

Fråga: Ska Erik Hamrén, denne sympatiske, välklädde gentlemannen läsa poesi för sina spelare? Kommer det att fungerar?..Tja, varför inte? Dock tror jag inte Zlatan, Olof och det andra gubbarna skulle gilla Boye. Här får Hamrén tänka utanför boxen. Förslagsvis Johannes Anyuru

Vreden, gudinna, besjung
...som brann i min nigger Akilles,
många avslagna knivblad
nedstuckna i brevinkasten
många spottloskor blandade med blod,
orden är hjälmar
som klyvs
till bronsskålar och fylls,

våra fäders tårar

Vad säger ni?

                                                                                                                    //Baron

Kerouac må ha varit en mycket djup man som levt den amerikanska drömmen. Ett av hans stora verk är På Drift som utspelar sig i Amerikat på 50-talet med allt vad det hade att erbjuda. Detta är en form av självbiografi där Sal Paradise och hans vän Dean Moriarty letar efter meningen med livet. En fantastik biografi på många sätt: allt från person –och miljöbeskrivningarna till den briljanta beskrivningen av frihet.

Att skriva en roman på 3 veckor och på en 36 meter lång pappersrulle gör ju honom ännu mer genialisk. Frågan är bara om detta verkligen stämmer? Anledningen sägs ha varit att han inte ville sluta när han väl kommit igång. Vilket jag tackar honom för.

I det sista stycket av romanen känns det som om han spyr ur sig sina sista tankar och idéer till sina läsare. Han svara på frågan som så många har fantiserat om tidigare: Vem är Gud och hur ser han ut? Kerouacs svar: Nalle Puh!

G